Barn är ju barn.. men vissa föräldrar förtjänar en lavett med en oslipad skridsko!

SJ tyst avdelning3Den här gången så kommer jag att skriva ett lite mer allvarligt blogginlägg i Grattis Världen än vad jag brukar göra. Men jag hoppas att det kan skapa någon form av ringar på vattnet och eftertanke. För när man reser så pass mycket med tåg som jag ändå gör kors och tvärs genom Det långa landet Falukorv.

Så får man trots allt stå ut med en hel del störningsmoment som skulle kunna få vem som helst att fundera över om det verkligen är en så dum idé att konvertera till självmordsbombare trots allt? Tågförseningar, inställda avgångar, spårändringar och jobbiga medpassagerare som man vill expediera med ett lasersvärd i all ära. Men tydligen så är det just andras skrikande barn som svennebanan stör sig mest på de gånger dem åker tåg. Om man nu ska tro på en fem år gammal artikel i pissblaskan Aftonbladet.

Och visst så kan jag till en viss del hålla med om det. Men barn är som tjackade smurfar och har svårt att sitta still. Sen är det som vi redan vet väldigt monotont att resa med tåg. Det är bara skog och åkrar åt alla sabla håll och kanter i det här landet! Men har man tur så kanske man hinner se skymten av en kossa som försvinner lika fort ur synfältet som en månadslön på rött nere vid Cosmopol den 25:e.

Barn är ju barn, men..

Jag predikar ofta om att man ska försöka boka platser i 1klass om man vill resa med lite mer komfort på tåget. Men ibland så lever jag inte som jag lär utan syndar i 2klass. Framförallt när det kommer till kortare resor med SJ3000 som är av modellen Regina. Vilket är något av de sämsta bråte som rullar på våra svenska järnvägar rent komfortmässigt. Framförallt om man ser till skillnaden på hårdvaran i 1klass och 2 klass hos SJ. Av just den enkla anledningen så brukar jag faktiskt snåla in lite på biljettpriset och istället boka 2klass, men då i tyst avdelning.

Just för att det mer eller mindre ändå är samma komfort, men lugnt och tyst. Så man ändå får en rätt så behaglig resa från A till B trots de hårda stolarna. Men idag när jag skulle resa med Tåg 676 från Stockholm C mot Falun så hade två småbarnsfamiljer redan ockuperat den tysta delen av vagn 2. Och desutom beväpnade med prasslande påsar ifrån Mc Donalds som sprider en odör av skändat lik och en dB-nivå som skulle ha fått Tyskarna att kapitulera redan i Polen 1939.

Sen så satte hela cirkusen igång redan innan vi ens hade lämnat perrongen på spår 4. Naturligtvis så hade jag med min fönsterplats 22 lyckats hamna mitt i skottlinjen mellan dessa fridens parasiter. Varpå en annan av våra medpassagerare som satt intill helt sonika uppmanar den ena mamman med en av de mest hyperaktiva ungarna att helt enkelt hålla kräftan och lära sig läsa skyltar!

Som jag skrev innan så kan jag mycket väl acceptera att barn låter och leker i sin egna lilla värld. Men jag kan dock INTE acceptera lobotomerade föräldrar som dels bokar in sig och sin lilla armada av sockerpundande pygméer i tyst avdelning på tåget. Och sen stör friden för andra resenärer som vill resa i lugn och ro.. För det kan väl inte vara så himla svårt som förälder att dels höra utropen om att det ska vara tyst om man sitter på platserna X till Z samt att läsa en skylt på väggen som är nästan lika stor som en LIDL-affisch? Men uppenbarligen så är det precis så svårt som man knappast kunde förvänta sig.

Skrikande barnOch visst så ska jag inte sticka under stolen att även jag har varit ett barn en gång i tiden. Och knappast själv var någon stillsam ängel i den åldern. Men ändå så hade morsan en förmåga att lyckas hålla pli på både mig och mina syskon de gånger som vi reste med tåg och flyg. Vilket man inte direkt kan säga om de två pöbelmödrarna som för tillfället lät sina barn husera och ge oss andra en uppvisning i både matkrig och cirkusaktiviteter i form av att klättra på stolarna ackompanjerat av deras morsors urbana kacklande.

Tack du svarta kort

När jag själv är på gränsen till att krevera i en lång och hederlig utskällning av patrasket. Så kommer ombordaren in i vagnen som en gonggong och börjar sin sedvanliga runda med biljettkontrollen. Och uppmärksammar de båda föräldrarna om att dem ska få tyst på sina barn eller lämna vagnen! Så när det blir min tur så passar jag även på att fråga hur det ser ut i bakre avdelningen av tåget (1klass). Samtidigt som jag diskret visar upp SJ-appen med mitt nya prio-kort. Och blir genast välkomnad till 1klass egna tysta avdelning. Vilken visade sig vara helt folktom innan tåget rullade in på Arlanda C och jag fick sällskap av andra ensamresenärer.

Men tyvärr så har långt ifrån alla resenärer i tyst avdelning den förmånen att kunna bli uppgraderade på stående fot. Så om du är en småbarnsförälder och ens funderar på att släpa med din avkomma i tyst avdelning på tåget. Så följ något av mina två råd (förslagsvis det första);

  1. Överväg först och främst att boka plats i en annan vagn där det är ”okej” att ditt barn går bärsärk bland andra passagerare.
  2. Ge ditt barn en stadig cocktail bestående av Rohypnol och Midazolam så att barnet sover hela resan. Troligen så kommer det även medföra att du mister vårdnaden om barnet efter resan.

Nu hoppas jag att alla som läser hela det här blogginlägget är normalbegåvade människor och förstår min känsla för sarkasm. Men ändå tar åt sig av det jag har skrivit. Samt tänker på sina barn och andra medpassagerare genom att inte boka in sig i tyst avdelning på tåget.

/ JK

Taggad , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: