Hej mitt vinterland 68° Nord

SAMSUNGJag har tidigare skrivit ett flertal uppskattade blogginlägg i Grattis Världen om bland annat mina planerade tågresor de närmaste åren. Bland annat om min 230 mil långa tågresa från Moskva upp till Murmansk i vår.

Men innan dess så har jag för ovanlighetsens skull planerat in en lång tågresa tillsammans med en tjejkompis. Som kommer att ta oss norr om polarcirkeln. Men som det det så ofta blir med mina resplaner så har även den här lilla resan spårat ur. För den ursprungliga planen var att vi bara skulle kuska med nattåg upp till Narvik från Stockholm över en långhelg.

Och tillbringa några dagar på Radisson Grand Royal Hotel under tiden som vi utforskade den lilla staden i Nordnorge. För att sedan flyga hem via Oslo till Arlanda som avslutning på vår resa. Men under reseplaneringen så hände något oväntat..

Men hur ser järnvägsnätet ut i Norge? Kan man åka den sträckan tror du? Jaså intressant, så den rälssträckan är alltså lagd av ryska krigsfångar? Varför kunde inte de sabla norrbaggarna åtminstånde ha låtit tyskarna avslutat arbetet..

Så redan då var det ett faktum att vår resa hade förvandlats till en drygt 320 mil lång tågresa genom Kung Bores land. En resa som kommer att ta oss upp till den 68° breddgraden ovanför polcirkeln. Genom både Sverige och Norge innan vi vänder sakta neråt genom Norges storslagna fjällvidder och dramatiska fjordar med piskande vindar och gnistrande snö.

Men vem kan klandra oss? Mer än vi själva. Men samtidigt så kan jag erkänna att den här resan redan har skadat mig för livet – innan jag ens har satt mig på det första tåget mot Kiruna. Och det här långa blogginlägget kommer helt och hållet att förklara varför..

SJ VS NSBDet är nog ingen direkt hemlighet att SJ knappast är världens bästa tågbolag ur något avseende. Och efter min kritiska granskning av de båda tågbolagen. (som jag har valt att delvis publicera i det här blogginlägget innan beskrivningen av vår reseplaneringen börjar). Så kan jag faktiskt bara lyfta på hatten för våra kära lusekodtebärande vänner norrbaggarna och ge NSB tummen upp.

Även finska VR slår SJ på fingrarna inom ett flertal punkter. Men det får bli ett senare blogginlägg. Men det är kanske dags för SJ att studera sina nordiska kollegor och ta en funderare över hur man kan förbättra sin egen tågprodukt.

För den som påstår att SJ är det bästa tågbolag som finns. Så kam man dra två enkla slutsatser antingen så:

  1. Lider personen i fråga antingen av en grav personlighetsstörning eller allvarliga vanföreställningar.
  2. Eller så personen har aldrig rest med ett tågbolag utomlands. åtminstånde inte i den så kallade civiliserade världen.

Men att spy galla över SJ och höja NSB till skyarna är inte heller korrekt. För jag har faktiskt blivit överraskad över att SJ faktiskt erbjuder punkter som NSB helt saknar men ändå lyckas väga upp,

Nattåg

När det kommer till nattågen så erbjuder både SJ och NSB möjligheten till att boka både sittplats och sovmöjligheter,

     SJ

  • SJ erbjuder sina resenärer olika sovmöjligheter; antingen en spartansk liggvagn eller i en mer bekväm sovvagn som finns i både 1 klass (med egen dusch), Samt i 2 klass utförande med dusch i korridoren.
  • Erbjuder möjligheten för två personer att boka en egen sovkupé i klass 2 mot ett tillägg motsvarande barnbiljett på för den tredje bädden, Vilket kan variera gång till gång.

     NSB

  • NSB erbjuder endast sina resenärer sina Sove som främst kan jämföras med en mindre variant av den 2 klass som SJ erbjuder.
  • Har ett fast pris på sina Sove på 850 nok oavsett om man sover en eller två personer i kupén.

Och som de misantroper vi är, så har vi bokat in oss i en egen klass 2 sovvagn på tåg 94 mot Narvik. Så att vi slipper dela vår nattsömn med någon klåfingrig babian som nyfiket passar på att snokar igenom vår bagage. Under tiden som vi är och plundrar det skrala utbudet i det som SJ kallar bistro.

Dock kommer jag att sakna biovagnen som SJ plikttroget släpade runt på sist jag åkte nattåg i Sverige. Men det är bara att ladda kameran med minneskort och dokumentera det fascinerande och gnistrande landskapet utanför vårt fönster. Men i värsta fall så får vi väl se till att ladda våra plattor med några hundra Gb film att glo på under den över 36 timmar långa tågresan.

SJ bistroBistro och restaurangvagn

Här skiljer sig SJ och NSB ganska radikalt åt. Medan SJ envisas med att säja sina inplattade och torra ostmackor. Så verkar det som att NSB hat förstått vinken och säljer varma baugetter som för mina tankar till 7-Eleven. Således inget gormékäk kanske. Men och andra sidan så kan man svälja det utan att få kväljningar och tankar kring använd kattsand.

SJ narvikStockholm till Kiruna

Klockan 17:55 rullar vi ut på Ostkustbanan från Stockholm Central. För att påbörja vårt nästan 300 mil långa äventyr på slingrande järnvägar. En resa som kommer att ta 6 dagar med uppehåll i både Narvik och Bodø på vägen ner mot Oslo innan sista etappen tillbaks till Stockholm där vi började.

När man ska tillbringa över 16 timmar på ett tåg så känns det skönt att kunna sova bort en del av tiden. Och vakna i Norrbotten för att slå upp gluggarna och se ut över det omgivande landskapet med lite frukost. Innan vi rullar in på Kirunas tågstation för att göra resans första tågbyte.

Kiruna CKiruna till Narvik

Förra året så uppmätte Kiruna uppfriskande – 45ºC på kvicksilvret under den perioden som vi kommer resa. Så jag misstänker att det finns en risk för att det kommer att bli ganska trångt i stationshuset. Under tågbytet innan vi får ansluta oss till tåget igen för att kuska de sista 21 milen till Narvik.

Och under den sträckan kommer vi att få sålla oss till den övriga pöbeln i de vanliga 1 klass vagnarna. Just för att jag vill slippa trängas resenärer som är beväpnade med allehanda skidutrustning på väg mot Riksgränsen.

Den 50 mil långa Malmbanan mellan Luleå och Narvik började byggas redan år 1882 av ett engelskt järnvägsbolag tillsammans med Svenskt Kapital som bildade bolaget The Swedish and Norwegian Railway Company, Dock så gick bolaget efter en tid i konkurs efter häftiga strejker då de inte fick sina löner utbetalda.

Så bolaget tvingades att överlämna järnvägen till den svenska staten för en struntsumma så att den kunde färdigställas. På sträckan mellan Luleå och Narvik arbetade så många som 4.000 rallare med att dra fram järnvägen genom den vidsträckta ödemarken. I kamp mot snöstormar, kyla, vårfloder och miljontals mygg. Med brännvin och kortspel som enda tröst i sina små baracker på kalfjället.

Banan färdigställdes ända till Narvik år 1903. Samma år sattes norra Europas lyxigaste tåg Lapplanspilen in på banan. Tåget gick genom hela Sverige och bestod endast av 1 klass sovvagnar, sittvagnar och restaurangvagn.

Narvik norrskenStopp 1 : Narvik

Vi kommer delvis att hålla oss till vår ursprungliga plan och spendera två dagar i Narvik innan vi reser vidare. Narviks hamn var ett strategiskt mål för den tyska ockupationsmakten vid blixtinvasionen den 9 april 1940 då de två norska pansarskeppen Norge och Eidsvold sänktes. Och idag utför vraken en intressant dykplats för sportdykare.

Dagen efter så satte de allierade tyskorna in en motoffensiv mot tyskarna och intog Narvik under en kort period. För tyskarna återtog åter kontrollen över staden den 8 juni 1940 efter Norges kapitulation.

Så Narvik sitter på en stor mängd historia som inte minst lockar mitt intresse. Därför kommer det bli många museibesök under vår vistelse i staden. Och inte bara att spatsera runt i centrum och hänföras av utsikten över den vackra Ofotfjorden. Och förhoppningsvis så får vi chansen att se norrsken under vår vistelse i Nordnorge.

Widerøe Narvik till Bodø 

Tyskarna hade ganska storslagna planer på att färdigställa Nordlandsbanen från Trondheim upp till Narvik. Arbetet hade pågått i omgångar ända sedan 1927. Och tillsammans med omkring 5.000 Sovjetiska krigsfångar så fortsatte tyskarna att ralla sträckan från Grong–Mo i Rana norrut mot den lilla staden  Fauske.

Men det hårda arbetet med att dra fram järnvägen upp mot Narvik avbröts efter krigsslutet. Även om norrmännen 1950 själva fortsatte det mödosamma arbetet med att arbetet med att dra järnvägen upp till Bodø där arbetet helt avslutades 1962.

Således saknar hela Nordnorge järnvägsnät norr om lilla Bodø. Även om det fördes livliga diskutioner under hela 1980-talet om att låta Nordlandsbanen fortsätta upp till Narvik och vidare genom Harstad ända upp till Tromsø. En sträcka på drygt 55 mil genom Nordnorge.

Som i princip skulle kunna knyta samman Norges järnvägsnät med Finland och Ryssland via Sverige. Även om det rör sig om två helt olika spårvidder på järnvägsrälsen. Så tågbyten skulle bli nödvändiga på svensk-finska gränsen vid Haparanda-Tornio.

De Havilland DHC-8 100

Det är en tjusning med små flygplan

Så därför har vi bokat flygbiljetter med det norska flygbolaget Widerøe för att ta oss de drygt 30 milen från Narvik ner till Bodø på endast 39 minuter. Jämfört med om vi skulle ha åkat med lokalbussarna som skulle ta över 5 timmar på de slingriga vägarna med alla bussbyten inräknat.

Desutom så har jag länge vilja flyga med ett De Havilland DHC-8 100. Så det är ju bara att förena nytta med nöje helt enkelt. För det är verkligen en unik upplevelse att flyga med små turbopropflygplan, Att dessutom flyga på en låg höjd över den norska fjällvärnden kommer att bli som 3D upplevelse till vår tågresa.

Widerøe ingår i SAS koncernen och trafikerar främst inrikeslinjer i Norge till små flygplatser. Bolaget bildades den 19 januari 1934 av Viggo Widerøe och fyra av hans vänner. Flygbolaget hade då sin bas på Ingierstrand utanför Oslo. Verksamheten bestod främst av taxi, ambulans och fotoflygning innan verksamheten avstannande under andra världskriget.

BodøStopp 2: Bodø

Då vi redan igår bokade våra flygbiljetter med flight WF853 klockan 16:49 från Narviks flygplats. Så kommer vi att landa på Bodøs flygplats. Där vi med lite tur kommer att få göra ett studiebesök bakom kulisserna.

Det intressanta är att Bodø jämnades mer eller mindre med marken under andra världskriget vid de hårda striderna mellan de allierade styrkorna och tyskarna. Men direkt efter kriget. Så byggdes Bodø upp igen till en viktig hemmahamn för marinen. Som tillsammans med det norska flygvapnets två största divisioner F-16  Falcon. Är stadens främsta arbetsgivare och försörjer majoriteten av de drygt 37.000 innevånarna.

Men efter att jag har läst på om aktiviteterna som erbjuds i och ikring Bodø. Så har jag fått uppfattningen om att det mer rör sig om en sommarstad, om man ska se det ur en turists perspektiv.

För vem fascineras inte av udda naturfenomen? Som världens starkaste malström Saltstraumen. Den är belägen endast 33 kilometer från staden. Så redan nu planerar  jag att resa tillbaks till Bodø och Trondheim i sommar.

NSB snöBodø till Trondheim

Som jag tidigare har nämnt så är  Bodø ändstationen i Nordnorge. Och linjen har endast två avgångar per dygn i vardera riktning. Så från början uppstod ett litet dilemma om vi ska välja att åka sträckan som dagtåg eller nattåg.

Då vi har en genomgående biljett från Bodø ner till Oslo. Vilket innebär att vi måste byta tåg i Trondheim utan möjlighet till att göra ett extra stopp.

Alternativ 1

Så man skulle i princip kunna säga att vi hade tre alternativ att välja emellan. Men vi valde till slut alternativ tre som är att ta det senare 16:49 flyget från Narvik till Bodø. Och stanna kvar i staden över natten. Och att dagen efter ta dagtåget klockan 12:27  vidare ner mot mot Trondheim. Där vi byter till vårt nattåg sista sträckan ner till Oslo.

   + Vi slipper stressa från Narvik
+ Vi får sova ut på morgonen i Narvik
+ Vi får åka dagtåg mellan Bodø och Trondheim

–  Vi måste spendera en natt på hotell i Bodø.

Nordlandsbanen

Just för att vi båda är överens om att Nordlandsbanen som går mellan Bodø och Trondheim är mycket mer storslagen. Både vad det gäller historien och naturen som omger den nästan 70 mil långa banan. Det är delvis sträckor på den banan som tyskarna lät bygga under kriget.

Sen känns det lite tryggare att sträckan körs med diesellok. Så risken för att vi ska bli stående med frusna lok är känns mindre aktuell. För hur SJ ska lyckas ta sig ända upp till Narvik är delvis ett mysterium för mig.

NSB soveTrondheim: tågbyte mot Oslo

Den stora nackdelen med vår genomgående tågbiljett är att vi inte kommer få möjlighet att kliva av i den pittoreska lilla staden. För Trondheim är faktiskt ett intressant besöksmål. Men precis som med Bodø så är Trondheim mer av ett besöksmål under sommarmånaderna.

För den här resan bygger ju mest på att sitta i ett bekvämt tåg med en kopp varm choklad naturligtvis spetsad med lite Minttu och njuta av fjällvidderna.
För även om NSB helt saknar 1 klass sittplatser så har de sina komfort stolar för 90 nok. Och då ingår saker som känns självklara som eluttag men även lite bekvämare stolar och annat.
Trondheim till Oslo – Nattåg på Rörosbanan
Den norska regeringen beslutade 2013 att sträckan mellan Trondheim och Steinkjer ska elektrifieras. Så det här är kanske den sista chansen vi kommer att få för att åka diesellok hela sträckan från Bodø ner till Oslo.

Oslo tågstationStopp 3: Oslo

En av de största turistfördelarna med att färdas på rälsen är att man i regel rullar in direkt på perrongen i de centralare delarna av en stad.  Och som jag redan har nämnt så kommer vi att rulla in på Oslo Sentralstasjon så tidigt som klockan 07:04.

Vilket kommer att ge två morgontrötta resenärer nästan en heldag i Oslo. Så vår prioritet blir nog att leta reda på ett hotell för att stoppa skallen full med en god frukost.

Och att ladda batterierna för att fördriva lite tid innan vårt tåg mot Stockholm avgår 15:41. Morgon tåget bidrar även till att vi inte blir lika påverkade av en mindre tågförsening från Trondheim.

SJ OsloOslo till Stockholm

Klockan 15:41 så avgår som sagt det sista direkttåget från Oslo Sentralstasjon till Stockholm Central. Och man skulle kunna säga att det knyter samman det äventyr som vi genomfört. Bortsett från den korta sträckan som vi tvingas att flyga mellan Narvik och Bodø.

Så om bara  norrbaggarna hade haft lite tålamod med den tyska ockupations-makten. Och åtminstånde låtit dem bygga klart järnvägen upp till Narvik. Så att Ofotbanen* hade fått knytas samman med Nordlandsbanen så att vi andra kunde fått möjlighet att åka hela sträckan runt.

Men och andra sidan så hade vi ju så klart missat chansen att få flyga med ett De Havilland DHC-8 100, Och chansen att få se den dramatiska fjällvärlden ovanifrån. Så jag kanske ska ta tillbaks det jag nyss skrev.

*Ofotbanen är den norska delen av Malmbanan som går mellan Narvik och Riksgränsen.

rallare1Historien bakom rälsen

Och i början av inlägget så nämnde jag att den här reseplaneringen hade skadat mig för livet. Om det inte redan är uppenbart. Så kan jag nu berätta att förut så var en resa bara transport mellan A till B för mig. Det intressanta för mig var att komma till resmålet. Även om jag ibland kunde ta en omväg för att besöka något intressant.

Men efter att jag har läst boken Norden runt med tåg så hände något. Jag fick upp ett nytt intresse för järnvägens historia. Och den är inte längre bara ett transportmedel.

Det är just därför som jag har tagit med lite av  bakgrundshistoria som omger rälsen vi kommer att färdas på. Och kanske så har det även påverkat dig som läser Grattis Världen.

För vi svenskar har en gedigen historia som sträcker sig flera tusentalsår tillbaks. Oavsett om politiker står vid sina höga podier och påstår att vi enbart var obildade barbarer innan 1900-talets början.

 / JK

Taggad , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

9 tankar om “Hej mitt vinterland 68° Nord

  1. […] mellan den 1- 6 samma månad så kommer jag ju att genomföra min 330 mil långa tågluff genom Sverige och Norge Så kanske det är bättre att satsa på en resan till Daytona 500 Speedweek nästa 2016. För […]

    Gilla

  2. […] Som exempel kan jag nämna att vi kommer flyga med  det norska flygbolaget Widerøe under vår tågluff genom Sverige och Norge i februari. […]

    Gilla

  3. Tomas Fredén skriver:

    Det ska till en privatperson med intelligens för att man enkelt ska hitta hur SJ’s sovvagnskupéer ser ut. SJ själva verkar rädda för bilder. Men hela landet drivs ju av nån form av rädsla. Tack! Tomas

    Gilla

  4. […] för att jag delvis vill kunna bo på Scandic i Narvik när vi åker på vår tågluff norr om polcirkeln i februari. Så jag lär återkomma innan dess med en uppföljning av mitt […]

    Gilla

  5. […] om mindre än tre veckor är det äntligen dags för ett riktigt äventyr igen. Då bär det av på vår tågluff 68º grader nord som kommer ta oss från Stockholm upp till Narvik med SJ Nattåg 94. För att spendera två dagar i […]

    Gilla

  6. […] bär det av på vår tågluff 68º grader nord som kommer ta oss från Stockholm upp till Narvik med SJ Nattåg 94. För att spendera två dagar i […]

    Gilla

  7. […] jag faktiskt ska tillbringa över 2 x 20 timmar på tåg om lite mindre än en vecka. Den första delsträckan är från Stockholm C upp till Narvik med […]

    Gilla

  8. […] Så har jag insett att det kommer att bli på tok för omständligt att liveblogga från vår från vår 320 mil långa tågluff 68º Nord om polcirkeln. Innan jag har kommit hem igen och har tillgång till stabil WiFi. Så […]

    Gilla

  9. […] Bättre sent än aldrig som man brukar säga. Nu kommer mitt första blogginlägg i Grattis Världen om vår tågluff 68°Nord. […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: